Måste ju berätta vad som hände i måndags när jag var inne i stan på väg till jobbet. Såg en hund som sprang omkring lös med bara en bit av kopplet kvar. In och ut ur butikerna for den och ingen ägare som syntes till och ingen verkade vara intresserad av att fånga den. Ja så det var ju bara till att gå efter hunden som sprang in på H&M, fick tag på den på en gång så jag gick ut med den. Frågade ett gäng tanter om dom visste vem som ägde hunden, men icket! Då kom det fram en tjej som sett någon hon trodde var ägaren. Så jag gick dit med hunden, och kvinnan var mest arg över att hunden bitit sönder kopplet!! Man ba okej?! Inte liksom glad för att hon fått tillbaka hunden..Och jag klappade hunden och sa att åt henne att ja det var ju i alla fall en fin hund hon hade, fick som svar tillbaka: va?! den här byrackarn...Tråkigt! Fick i alla fall ett tack, men det kändes inte riktigt så tyvärr....Hoppas att jag har fel om kvinnan, men det kändes lite som att personen inte borde ha hund! Men jag hoppas innerligt att jag har fel!

Sen förstår jag mig inte riktigt på folk ibland, varför gör man inget om man ser en lös hund som springer omkring? Folk på H&M tittade bara konstigt på mig när jag tog fast hunden, dom kanske trodde det var min och att jag hade dålig koll på den men jag menar ändå! Jag måste säga att jag tycker jag är bra på att agera inte bara på lösspringande hundar, för nog har jag fångat in några stycken vid det här laget...:P Utan även andra saker som att ser man att nån behöver hjälp eller nåt annat (nu tänker jag inte på att nån håller på att dö eller så, inte sån hjälp..för då hoppas jag väl ändå att folk reagerar) men det känns som många bara vänder sig bort och tycker att det är nån annans problem! Nej jag tycker vi borde hjälpa varandra mer, alltså även dom man inte känner!